Dr Tomatis gick bort på juldagen år 2001. Några dagar därefter skrev hans fru Léna, som under många många år varit ett stöd för sin man också i hans arbete, en minnestext för att hedra sin make. Nedan är den fullständiga texten i översättning.

"På det att jag må slutföra det uppdrag som blev mig givet"

Kära vänner:

Dessa ord använde min make år 1976 som devis i sin självbiografi: "Örat och Livet". Det var då tjugofem år sedan han hade påbörjat sin färd mot kunskapens ljus. Nu, ytterligare tjugufem år senare slutar hans färd i ett crescendo under den största smärta. Han stred för att hinna nå frid och försoning i kropp och själ, efter att ha lidit mycket under de sista fem åren.

Jag fanns vid hans sida under varje steg av den väg som ledde honom mot evigheten. Jag bevittnade den stora ödmjukhet han visade genom att dag och natt uthärda sin smärta utan att någonsin klaga, istället log han mitt under sitt djupaste lidande. Jag mindes då många av de reflektioner han uttryckt förr. De kom till honom när han behövde dem, han fick då sin inspiration ur en högre källa.

Han bar en ödmjukhet besjälad av den största enkelhet och talade aldrig om "sina" upptäckter. De var för honom självklara och komna som manna från himlen, givna till honom alltsedan han var ett barn, för att föras vidare av honom till mänskligheten. Hans motto var: "Alla gåvor man mottar ska i sin helhet skänkas vidare." Den underbara gåva och den kraft han fick från ovan ställde han alltid till andras förfogande med en generositet som värdesattes av ett stort antal patienter och studenter under deras liv.

Jag brukade säga att han alltid befann sig 300 meter upp i luften medan jag kämpade vid marknivån. Men det fanns tillfällen då jag kunde förena mig med honom högt där uppe där det var så gott att vara, långt borta från världens småaktighet. Då kunde vi prata om framtiden för alla dem som bad oss om hjälp. Tom glömde aldrig dem vars lidande han trodde sig kunna hjälpa. Hans livsuppgift stod alltid levande för honom.

Han utförde denna sin gärning på ett värdigt sätt och jag tror inte han lämnade den ofullbordad. Han använde sin tid på jorden till att hjälpa de behövande på ett alldeles särskilt sätt. Med tankeskärpa och ledd av en lysande intuition lindrade han den djupa smärtan också hos dem som inte ens kunde uttrycka sitt lidande. Det centrala för honom i hans livsgärning var det vackra i det godas tjänst. Han gjorde allt han borde och kunde göra och mer än vad som kan förväntas av en människa, allt i en anda av solidaritet som visar på hans enastående omtanke.

Arbetet behöver fortsättas då vårt samhälle lider brist på nödvändiga verktyg för att gå vidare inom flera olika fält. Det arbete som min make påbörjade behöver utvecklas vidare på ett multi-diciplinärt sätt så att det kan erkännas och tillämpas av de institutioner som kan få störst nytta av hans forskning. De metoder som vi utvecklat kan bli effektiva inom områden som medicin, utbildning, psykologi, konst och musik.

Jag vill betona hans djupa förtröstan, särskilt under dessa sista fem år av kroppslig och själslig smärta. Stärkt av tillit och en fridfull tro lät han Gud leda sig genom detta sista stadium av totalt uppgivande och till att låta kärleken triumfera i sitt sårade hjärta. Dolt för de flesta levde han på ett föredömligt sätt i enlighet med Korsets visdom.

Genom sitt studium av världen, först av allt genom sitt lyssnande till den, förde han inte bara vidare några tekniker och teorier utan allra viktigast förmedlade han till sina studenter, kollegor och patienter en anda av tjänande, driven av kärleken till nästan.

För honom är detta slutet på en pilgrimsfärd och på de egna stegen på Korsets Väg, till slut redo för det "totala lyssnande" till Gud han sökt genom hela livet.

Han lämnade oss på Juldagen. Det är en svår prövning att tvingas acceptera en kär makes död, men sett från Guds sida en så underbar dag att hämta hem sitt barn och låta honom födas till det eviga livet.

Léna Tomatis

Translated by Arne Fjälling