Dr. Tomatis

Tomatis har gjort livet rikare för hundratusentals människor

Dr Tomatis lade grunden till en ny tvärvetenskaplig disciplin som kallas audio-psyko- fonologi. Den förklarar hur vårt sätt att lyssna har ett djupt inflytande på nästan alla aspekter av vårt liv. På 1950-talet upptäckte han att problem med lyssnandet är roten till många inlärningsproblem.

Tomatis inte bara upptäckte orsaken till problemen utan utvecklade också en mycket effektiv teknik för att bota dem. Med sina revolutionerande upptäckter har han berikat livet för hundratusentals människor.

Dr Alfred A Tomatis

Tomatis föddes 1 januari 1920 i Nice, Frankrike och avled juldagen 2001. Som elvaåring flyttade han till Paris där han sedan studerade till öron-näsa-halsläkare. Efter andra världskriget började han studera effekterna av buller på arbetsplatser. Vad han fann var helt revolutionerande. Många tycker att det var värt ett nobelpris. Som erkänsla för sina upptäckter blev han år 1951 adlad till Riddare för Folkhälsa i Frankrike. Senare fick han också en guldmedalj för vetenskapligt arbete (Bryssel 1958).

Tomatis var en flitig skribent. Han skrev 14 böcker och att stort antal artiklar. Tre av hans böcker har översatts till engelska. Länkad finns en icke fullständig bibliografi.

Under årens lopp behandlade Tomatis många berömda personer. De flesta har velat vara anonyma men några har trätt fram offentligt, bland dem Maria Callas, Romy Schneider och Gérard Depardieu. Tomatis grundade också ett antal Tomatiscentra i många länder världen över, bland annat finns det åtta centra i USA.

Tomatis´ tre lagar

När Tomatis studerade människor som var utsatta för konstant buller upptäckte han att när öronen inte kan höra vissa frekvenser, kan rösten inte heller framkalla dem. Detta kallar vi Tomatis´ första lag. Denna enkla lag har långtgående konsekvenser, som vi ska se nedan.

Tomatis tyckte om att experimentera. En gång blockerade han öronen på en berömd sångare så att bara vissa frekvenser släpptes igenom. Nästan omedelbart försämrades sångarens röst: de blockerade frekvenserna försvann från den. Tomatis formulerade sin andra lag så här: om vi modifierar lyssnandet förändras rösten omedelbart.

En annan intressant iakttagelse han gjorde var att vissa operasångare utvecklade en professionell dövhet med resultat att de också förlorade sina sångröster. De skadade sina öron för att de sjöng alltför starkt. Mer exakt utvecklade de dövhet för de frekvenser som låg inom sångens register, omkring 2 000 Hz. Som man kan förutsäga utifrån Tomatis´ första lag saknade också deras röster just dessa frekvenser.

Tomatis´ far, som själv var en berömd operasångare, uppmanade sin son att utveckla tekniker för att hjälpa kollegerna. Tomatis den yngre funderade länge på vad som kunde orsaka dövheten. Han kom till slutsatsen att konstant exponering för starka ljud gör att musklerna i mellanörat blir ’slappa’ så att starka ljud inte kan komma in i innerörat. Vilken underbar försvarsmekanism! Om det var så borde man kunna återskapa hörseln och därmed sången genom att träna dessa muskler (Tomatis´ tredje lag). Vi vet alla vad som gör muskler starkare: träning. Men hur ska man kunna träna kroppens två minsta muskler?

Efter mycket experimenterande fann Tomatis att dessa två muskler kan tränas genom att man lyssnar på musik som kontinuerligt ömsom sätts på och stängs av. Musklerna måste följa förändringarna genom att ömsom spännas och slappna av och blir på så sätt starkare. Hans första prototyp använde en gammaldags symaskin för att sätta på och stänga av musiken. Senare upptäckte han att träningen gav snabbare resultat om man i stället sände musiken genom två kanaler, en där de höga frekvenserna var förstärkta, och en där de låga var förstärkta. Detta kallade han ’gating’ (av ordet gate, port, dvs att öppna och stänga portar). Detta är en av funktionerna hos den maskin som han utvecklade och kallade ’Det Elektroniska örat’.

Lyssnande och lärande

Bron över till lärande kom när Tomatis insåg att varje språk huvudsakligen använder ett bestämt frekvensområde. Exempelvis använder franska språket mest frekvenser mellan 1 000 och 2 000 Hz. Brittisktalande är vana vid att lyssna till 2 000-12 000 Hz, så de är ’döva’ för de franska frekvenserna, och vice versa. Det är därför det kan vara så svårt att lära sig ett främmande språk. Tomatis upptäckte att man kan träna örat till att vänja sig vid de främmande frekvenserna och därmed få lättare att lära sig främmande språk. I vidare mening betyder detta att: för att kunna lära måste du kunna lyssna.

Upptäckten att lyssnandet är en nyckel till lärandet öppnade ett helt nytt fält för upptäckter. En fråga Tomatis ställde sig var: Gör det någon skillnad vilket öra du lyssnar med? De flesta människor tror att öronen är identiska och fyller samma funktion. Ingenting kan vara längre från sanningen. Tomatis upptäckte att människor hos vilka höger öra är dominant har lättare att lära sig. Med sina kunskaper i neurologi förstod han varför: höger öra är kopplat till vänster hjärnhalva där språkcentrum sitter. Det är en snabb och effektiv förbindelse. Vänster öra är däremot kopplat till höger hjärnhalva där språk inte behandlas. Ljuden måste då gå via förbindelselänken (corpus callosum) till vänster hjärnhalva. Den förbindelsen är både långsammare och mindre pålitlig. Några av de högre frekvenserna förloras på vägen, och dessa är nyckeln till att uppfatta språk. Till exempel skiljs b och p-ljuden bara genom de högre frekvenserna, och en person som har dominant vänsteröra måste då ibland gissa vad som sägs utifrån sammanhanget. Detta orsakar både fel och förseningar i lyssnandet.

Tomatis modifierade därför det elektroniska örat så att han kunde träna människor till att få dominant högeröra och därmed bli effektivare i sin inlärning.

Om lyssnande är nyckeln till lärande borde det vara viktigt att tydligt kunna uppfatta alla frekvenser i hörselspektrat. Efter tusentals tester kom Tomatis till slutsatsen att människor med en ’idealisk lyssningskurva’ hade lättare att lära än de som hade en förvrängd kurva. För att utveckla en persons lyssnandekurva måste man använda ’gated’ musik som dessutom är filtrerad så att bara vissa frekvenser släpps igenom. På så sätt kan örat tränas till att uppfatta de frekvensområden som behöver stärkas. Tomatis modifierade åter sitt elektroniska öra och försåg det med 8 kvalitetsfilter. Med denna nya anordning började klienternas lyssnandekurva förbättras, och därmed deras lärande.

Tomatis upptäckte emellertid en annan häpnadsväckande sak. Människor inte bara lärde sig bättre utan de fick dessutom mer energi. Vilken var förklaringen? Han insåg att det berodde på att de började höra de höga frekvenserna bättre. I örat finns det många fler receptorer (s.k. Corticeller) för höga frekvenser än för låga. Höga frekvenser sänder därmed mycket mer information till hjärnan och stimulerar den alltså mera. När vi kan höra höga frekvenser bättre blir hjärnan alltså mer stimulerad, vilket ger mer energi. Vi kallar detta Öron-energi. Tomatis säger: Öronen är som dynamos. En annan förvånande sidoeffekt var att motoriska förmågor också förbättrades. För Tomatis var detta inte så märkligt eftersom han visste att hans bearbetade musik även stimulerar den del av örat (vestibulen) som reglerar alla rörelser, och när örat ’normaliseras’ förbättrar människor sina motoriska förmågor (som att fånga en boll, cykla, stå stadigt och rakt etc).

Lyssna med kroppen

Som öron-näsa-halsspecialist visste Tomatis att vi inte bara lyssnar med öronen utan också med kroppen. Skelettets ben är särskilt bra ljudledare. Det kan du själv testa genom att sätta en stämgaffel mot toppen av huvudet. Du kan då höra ljudet som om det kom genom öronen. Om god förmåga att lyssna är nödvändigt för lärandet, resonerade Tomatis, så bör man studera båda sätten att lyssna: med öronen och med kroppen. Dessa studier ledde till att han utvecklade en sensationell teori för att förklara hur ljud når innerörat.

Ljud som går in genom öronen
moduleras av innerörat. Somliga ljud förstärks, andra dämpas till bakgrundsljud. Örat fungerar alltså som en ’grindvakt’, vilket ger oss möjlighet att fokusera på det viktiga.

Ljud som fångas upp av kroppen
går däremot direkt till innerörat utan att passera mellanörat, grindvakten. Bakgrundljud och lärarens röst blir då lika starka, vilket inte gör det möjligt att fokusera.

För att kunna lära effektivt måste vi kunna fokusera. Det är omöjligt om vi huvudsakligen lyssnar genom kroppens ben. För att återskapa förmågan att fokusera, och därmed lära, måste vi minska benens ljudledning. Kan man göra det genom att skicka gated musik direkt till skallens ben? Tomatis utrustade det Elektroniska örat med en vibrator som placerades på huvudet och testade vilken effekt det hade på lyssnandet. Han fann att det minskade benledningen och gjorde att människor började lyssna huvudsakligen med öronen. Därmed kunde beteendeproblem minska och skolresultat förbättras.

Vilka problem har Tomatis behandlat?

Tomatis´ lyssnandeträning har hjälpt barn och vuxna med lyssnandeproblem, dyslexi, inlärningssvårigheter, ADHD, autism, motoriska svårigheter och svårigheter med samordning av sinnena (sensorisk integration). Den har också hjälpt vuxna att motverka depression, lära sig främmande språk snabbare, utveckla bättre kommunikativa förmågor, förbättra kreativitet och arbetsprestationer. Många musiker, sångare och skådespelare har också fått hjälp att finslipa sina uttrycksmedel.

Tomatis´ arbete har revolutionerat vår förståelse av den roll våra öron spelar i vårt vardagsliv. Tack vare honom kan hundratusentals människor leva ett helare och rikare liv.

Tomatis´ bibliografi