Lärande och Lyssnande
För att kunna
lära sig väl måste man först bli en god lyssnare. Detta är enklare sagt än
gjort, men lyckligtvis har Tomatis utvecklat en mycket effektiv metod för att
göra dig till en god lyssnare och därmed förbättra din inlärningsförmåga. Att
höra och att lyssna är inte samma sak. Det kommer att framgå att det finns en
mycket stor skillnad mellan dessa två. Vårt mål är en god förmåga till
“lyssnande”. Men en god hörsel utgör grunden för kunna lyssna väl! Därför kommer
vi också att se närmare på de delar av hörandet som påverkar vår förmåga att
lyssna.
Vi kommer också
att ta en titt på vad mer våra öron betyder för oss. Vi tänker ta dig med på en
intressant resa inom ett vetenskapligt område som är okänt för många. Är du
redo?
Att Höra Utmärkt men Lyssna Svagt
Att lyssna är
mer än att bara höra. Att lyssna är örats primära funktion, inte att höra.
Tomatis gör en klar distinktion mellan att höra och att lyssna.
·
Att höra är
en passiv process.
Det handlar helt
enkelt om att uppfatta ljuden omkring oss.
· Att
lyssna är en aktiv process.
Det krävs en medveten vilja
för att förstå meningen i det vi hör.
Vi kan
ha en utmärkt hörsel men ändå vara svaga lyssnare.
Många barn med inlärnings- eller
koncentrationssvårigheter har utmärkt hörsel enligt skolans audiologer, men kan
ändå inte läsa väl eller koncentrera sig. Deras problem har att göra med
lyssnandet, inte med hörandet.
God
hörsel utgör grunden för förmågan att lyssna väl,
att förstå meningen i det vi hör. Nå, vilka
hörselproblem kan leda till problem med lyssnandet och därigenom med lärandet?
Detta är ämnet för de följande kapitlen.
Kroppskontroll
Örats funktion
är alldeles för komplex för att beskrivas i detalj här. För vårt ändamål
fokuserar vi på några få egenskaper. När ett ljud tränger in i örat når det
först trumhinnan. Denna behöver förspännas, precis som ett trumskinn. Spänningen
åstadkoms av två små muskler som också kontrollerar hammaren och stigbygeln. Om
musklerna är försvagade (till exempel efter återkommande öroninfektioner), så
förvrängs ljudet på sin väg till innerörat. Ett av Tomatis viktiga genombrott är
att han har lyckats skapa ett Program för Lyssnande som tränar just dessa
muskler. Vi kommer att beskriva de goda effekterna av detta program senare.
När ljudet väl
nått innerörat så stimulerar de vestibulen och analyseras i öronsnäckan.
Vestibulen är den äldsta delen av örat. Den kontrollerar balans,
koordination, muskelstyrka och påverkar varenda muskel i vår kropp, till och med
ögonmusklerna. Den hjälper oss att hantera tyngdkraften och är aktiv i varje
moment där hjärnan bearbetar information från sinnena. Koordinationen öga-hand
är lustigt nog också beroende av en god funktion hos örat! Att gå, dansa,
springa, cykla, gå uppför en trappa, bestiga ett berg eller skriva ett brev,
allt är aktiviteter som är beroende av att det vestibulära systemet fungerar
väl. Den ger oss också kontinuerligt information om vår kropps rörelser i
rummet. Det är
egentligen det vestibulära systemet som styr vår kropp.
Vilka
tecken visar på en bristande funktion hos vestibulen?
En dålig hållning, klumpighet, ryckiga eller nervösa rörelser, slarvig
handstil, svårighet att integrera sinnesförnimmelser, undvikande av sport eller
fysisk aktivitet i allmänhet är ofta tecken på en svag vestibulär funktion.
Eftersom det vestibulära systemet påverkar så många av våra basala funktioner,
har ofta barn och vuxna med vestibulära problem svårigheter med inlärningen.
Jean Ayres, en
pionjär i forskningen på integrering av sinnesförnimmelser,
påpekade att när vestibulen
är understimulerad så kan barn bli hyperaktiva. Barnet rör sig oavbrutet för
att kompensera för understimuleringen av hörselsinnet.
Tyvärr är detta inte till någon större nytta för barnet eftersom vestibulen inte
förmedlar det till hjärnan som ett äkta stimuli.
Att Höra Alltför Mycket
Kan det skada
oss att höra alltför mycket? Ja det kan det. För att bli en god lyssnare behöver
vi inte bara kunna
"zooma in" på information utan också
"zooma ut" från (eller filtrera bort) irrelevant
bakgrundsinformation. Goda lyssnare har en zoom-lins i sina öron!
· Goda
lyssnare hör ljuden
och alla deras nyanser korrekt. Goda lyssnare
förtränger irrelevanta stimuli till bakgrunden. Goda lyssnare fokuserar och
koncentrerar sig. Goda lyssnare känner sig inte störda av det bombardemang av
sinnesintryck vi alla är utsatta för. Goda lyssnare sorterar och organiserar
relevant information i meningsfulla mönster.
· Svaga
lyssnare, å andra
sidan, har inte förmågan att "zooma ut", filtrera bort irrelevant information.
Svaga lyssnare har bara ett försvar mot det kontinuerliga bombardemanget av
information: att stänga av. Det är vad ADD-barn och vuxna gör.
Nå, varför
saknar somliga personer detta försvar? Jean Ayres hänför dessa svårigheter till
problem med vestibulen. I deras fall fungerar vestibulen inte som dörrvakt. Den
släpper igenom allting. Det finns en ytterligare orsak, men för att förstå den
måste vi introducera ett nytt begrepp.
Det "Andra Örat"
Vi hör inte bara
med våra öron. Vi
hör också genom benen i vår kropp.
Ben leder verkligen ljud mycket bra. När vi talar så hör vi oss själva både
genom öronen (luftledning) och genom benens
vibrationer (benledning). Det är därför vi inte känner igen vår egen röst från
en inspelning. Bandspelaren spelar bara in de ljud som kommer genom luften. Den
spelar in det andra människor hör. Den röst vi själva hör inom oss kommer av den
anledningen aldrig att vara den samma som den röst andra hör och som
bandspelaren registrerar. Det är därför människor kan svära på att rösten på
bandet inte är deras. Ändå vet var och en av oss att den är det, eftersom orden
och intonationen är våra egna.
För
att inlärningen ska fungera, måste vi kunna höra vibrationerna i benen inuti
oss. Om vi, av
någon anledning, stängt ute dessa vibrationer så blir
lärandet mycket svårt. Det är dessa vibrationer som skapar det inre ljudet när
vi läser tyst för oss själva. Det är de som utgör de tankar vi hör bara
millisekunder
innan vi talar.
När en dörr slås
igen utan förvarning, eller däcken på en bil plötsligt skriker på gatan så
rycker vi till instinktivt. Det är för att vi kände ljudet innan vi hörde det.
Vår kropp reagerade snabbare än våra öron. Benledningen tog tillfälligt över
från luftledningen.
Intressant nog så upplever barn och vuxna med AHDH (Attention Deficit
Hyperactive Disorder) detta hela tiden. Människor med ADHD och ADD lyssnar
alltför mycket med sin kropp, de hör för mycket genom benledning. Problemet
är att de inte har någon mekanism som selektivt
filtrerar bort sinnesretningar som kommer in genom kroppen. Människor med ADD
och AHDH tvingas därför att antingen
· Registrera
allt
När de gör så känner de sig bombarderade, överväldigade, även av det minsta
stimuli. De blir därför naturligen frustrerade, arga eller oroliga. De kan
aldrig koncentrera sig på ett givet ämne, eftersom de hela tiden måste
registrera nästa stimuli. I korthet kommer de att uppträda som någon som
har brist på uppmärksamhet.
· Stänga
ute allt
När de gör så blir
de håglösa och mycket tystlåtna. De slutar fokusera
på vad de hör. Det är verkligen ledsamt
eftersom många ADD och ADHD barn och vuxna är intelligenta och ofta extra
känsliga, en källa till kreativitet. Men så länge som de inte kan fokusera så
förblir denna potential ofta mer en dröm än den blir verklighet.
Vid Tomatis
Centers tränar vi dina öron så att de blir huvudkällan för inkommande ljud, och
gör benledning till den sekundära källan. På detta sätt kan ljuden bli hanteras
på rätt sätt. Vi gör det genom att låta dig lyssna till filtrerad musik genom en
speciell hörlur som är försedd med en vibrator. Med hjälp av vibratorn lyssnar
du med din kropp samtidigt med öronen. Med tiden så
vänjer du dig att lyssna
huvudsakligen med öronen. Genom att känsligheten för benledning minskas så
minskas också stressen och ökas samtidigt förmågan att vara uppmärksam och lära
sig mer effektivt.
Vi tränar dig
också att använda benledningen på rätt sätt. En av dess funktioner är att
förvarna örat om att ljud är på väg. Detta kan bäst illustreras med ett exempel.
När man verkligen vill att någon ska lyssna så knackar men dem på axeln och
säger: lyssna nu! Kroppens ben fungerar på exakt samma vis: de säger till örat:
lyssna nu! Idealt ska örat reagera på detta kommando omedelbart. Hos människor
med ADD och AHDH så kan det dock ta en relativt lång tid. Deras öron klarar inte
att hantera de inkommande ljuden fort nog. Som tur är så kan vi göra något åt
detta. När vi påbörjar träningen så sänder vi ljudet till benet en lång stund
innan vi sänder det till örat (upp till 250 millisekunder om det handlar om ett
allvarigt fall av Uppmärksamhetsbrist). Med tiden minskar vi
gradvis intervallet till bara
några få millisekunder, och får därigenom din hjärna att använda benledning
på rätt sätt.
Barn med
autism har ofta olidliga smärtor på grund av överkänslighet för ljud. När
man "känner alltför mycket" kan man inte vara uppmärksam. Omedvetet
kommer man att stänga av källan till lidandet och bli distanserad och
otillgänglig. När vi arbetar med autistiska barn och vuxna så är vårt första mål
att minska deras känslighet (paradoxalt nog genom att använda ljud).
Det Selektiva Örat
Ljud utgör en
mycket komplex blandning av hundratals frekvenser av varierande intensitet. Även
de mest avancerade datorer har svårt att analysera ljud. Det är därför som
”röstigenkänningssystem” fortfarande är så ofullkomliga. Den del av vårt öra som
svarar för ljudanalysen kallas cochlea. Den måste analysera ljuden både
snabbt och exakt. Människor med
dyslexi
har ofta problem i detta avseende.
Cochlea´s främsta uppgift är att analysera frekvensinnehållet i ljudet. Detta är
lättare sagt än gjort. Varje ljud har en grundfrekvens och så kallade
”övertoner”. Somliga ljud har nästan samma grundfrekvens och skiljer sig endast
åt i övertonerna. Till exempel har ”B” och ”P” liknande grundfrekvens; likaså
“T” och “D”. Datorer har svårigheter att skilja dem åt och det har också
personer med inlärningssvårigheter. När någon säger ”Bob” till dem är de inte
säkra på vad som sades: det kan vara ”Bob” eller ”Pop”. När de har räknat vad
som sagts är talaren redan inne på sin nästa mening. Som ett resultat av detta
fungerar språkförståelsen långsammare än hos dem vars öron fungerar väl. De har
problem med nedsatt hastighet I ljudbearbetningen! Ändå kan dessa barn
och vuxna svära på att de har god hörsel; ett hörseltest visar heller inte på
någon nedsättning i hörselförmågan.
Vad gör man om
man har ett sådant problem? Först gör man sitt yttersta för att hinna med, det
tar mycket energi. Man kan bli utmattad och vara kroniskt trött. Då och då
svarar man på fel fråga och känner sig dum. Vid en viss punkt, efter att ha
förgäves ha försökt alltför många gånger, kan man bestämma sig för att hoppa av.
Man uppmärksammar inte längre riktigt vad folk säger. I brist på stimulerande
diskussioner så slutar man växa. Bakom ryggen på dig säger folk att du inte är
särskilt smart, och kanske litet omogen. För att göra saken än värre så
försvårar problem med ljudbearbetning också läsandet.
Att läsa är en
komplex sysselsättning som kräver att öron och ögon samarbetar synkront. När
ögonen ser en bokstav ur alfabetet så identifierar öronen motsvarande ljud.
Sedan leder vestibulen ögonen från bokstav till bokstav och cochlea översätter
varje bokstav till ett ljud. Normalt ska de bägge sakerna ske nästan momentant.
Problemen börjar när fördröjningen är för stor och hindrar synkronisering av
ögon och öron.
Något som gör
saken mer komplicerad är att varje ljud är begränsat i tiden. Örat måste hela
tiden anpassa sig till snabba förändringar. När det inte gör det så är ögon och
öron inte längre i fas. Det rätta ljudet binds inte ihop med den rätta
bokstaven. Utan ljudet så förblir bokstaven stum. Dess mening klarnar inte.
Dyslektikern lämnas att gissa sig fram, hoppas på ett mirakel och till slut att
chansa på att uttala ett ljud som, kanske, passar den bokstav ur alfabetet som
dansar på sidan.
De flesta
problemen med ljudbearbetning kan påverkas genom en omprogrammering av vårt sätt
att lyssna. Det gör en väldig skillnad: vi inte bara lär oss bättre, utan vårt
tänkande blir klarare och vår förmåga att organisera tar ett enormt kliv framåt.
Det Lärande Örat
Visst du att ditt högra öra har en annan uppgift än ditt vänstra? Visste du att
vi alla har ett dominant öra? Visste du att det gör en enorm skillnad om det är
ditt
högra eller
vänstra öra som är dominant? Tomatis upptäckte att människor som har ett
dominant högeröra lär sig mycket lättare än de vars vänstra öra är dominant.
Sett i backpegeln är detta logiskt. Det högra örat är
direktkopplat till vänstra hjärnhalvan, den del som hanterar språket. Det är en
direkt och snabb förbindelse.
Om man lyssnar med sitt vänstra öra så går ljudet först till den högra
hjärnhalvan. Den delen av hjärnan har inte något språkcenter, vilket gör att
informationen måste återledas till den vänstra hjärnhalvan via Corpus Callosum.
Eftersom detta är en längre väg blir
informationen fördröjd. Människor med dominant vänsteröra måste därför
försöka ”komma i fatt” hela tiden. Informationen är inte bara sen, den är
också ofullständig. I överföringen från den högra till den vänstra hjärnhalvan
förloras en del av de högre frekvenserna. Som vi redan har sett så utgör dessa
frekvenser nyckeln när man ska skilja mellan snarlika ljud (som B och P).
Människor med dominant vänsteröra måste inte bara försöka ”komma i fatt”, de
måste också spela med en inkomplett kortlek.
Tomatis
upptäckte också att vårt tal styrs av våra öron.
Människor som har ett dominant högeröra kan bättre kontrollera det som utgör
rösten och talet... dess volym, tonhöjd, klang, rytm, meningsflöde. Detta är en
av anledningarna att många framstående skådepelare och sångare skolade sig hos
Tomatis!
Öronens
dominans påverkar också vårt känslomässiga välbefinnande.
År
1975 skrev Badenhorst, en forskare, så här:
“Individer med dominant högeröra visade en överlägsen förmåga att regera
spontant och relevant på emotionella stimuli. De visade också en mer utåtriktad
läggning, var mer responsiva och hade bättre kontroll över sina känsloreaktioner
samt visade mindre tendens till oro, frustrering och aggression”.
Tomatis
Program för Lyssnande kommer att hjälpa dig använda ditt högra öra mer
effektivt.
Mot slutet
av programmet skiftar vi gravis ljudet från det
vänstra till det högra örat. Du kommer också att få göra några läsövningar via
en mikrofon som är kopplad till vår elektroniska utrustning. Vi filtrerar då din
röst och sänder tillbaka den till ditt höger öra. Med tiden blir ditt
högeröra dominant, och kommer du att läsa, lära och tala bättre.
Mer än Att Höra
När vi tänker på
våra öron, så fokuserar vi vanligen på hörseln. Det är verkligen den mest
uppenbara funktionen, men örat står för mer än hörsel. Tomatis påpekar att
åtskilliga funktioner hos örat är lika viktiga. Alla dessa funktioner beaktas i
Tomatis Program för Lärande.
· Våra
öron kontrollerar balans, koordination, hållning, muskelstyrka och våra
ögonmuskler. Detta
är vestibulens uppgift. Vestibulen är också ett viktigt relä för all den
information från våra sinnen som kroppen sänder till hjärnan. Barn som har
problem med vestibulen, har också ofta svårigheter med integrering av
sinnesintryck.
· Våra
öron analyserar ljud,
vilket är särskilt viktigt för
språkförståelsen. Detta äger rum i öronsnäckan.
· Våra
öron förmedlar all sinnesinformation till hjärnan.
För att klara detta måste
vestibulen och cochlea arbeta i perfekt harmoni. De fungerar som en relästation
mellan nervsystemet och hjärnan. Beröring, syn och hörsel, allt uttolkas genom
systemet vestibul-öronsnäcka.
· Våra
öron ger oss energi.
Våra öron spelar en viktig roll med att stimulera hjärnan. Tomatis uttrycker det
så här: "Örat kan jämföras med en generator som
omvandlar den stimulans den får till neurologisk energi avsedd att ladda hjärnan
med”. När hjärnan är väl ”laddad” verkar det inte finnas någon brist på energi
till nyskapande, fantasi eller kreativitet. Men alla ljud har inte samma verkan: